Men efter

tips hos Gangster är House Bunny allt jag kan tänka på.

En egen björn

Jag tycker att Steiff ska fixa en Montana också.

För övrigt

tror jag alltid i en mikrosekund att han skriver om I en annan del av Köping-Linda när jag ser den här gif:en hos Perez.

Puh!

Jag konfronterade just mina demoner och vågade öppna dörren, och såg till min lättnad att det bara var torktumlaren som hade börjat brinna.

Det är så ansträngande, allt.

Gick nyss ner till tvättstugan och upptäckte en odör av torktumlat kiss. Eller i alla fall upphettat kiss. Bränt.
Jag vill inte tvätta efter nån som kanske hängt in sina vinyllakan i torkskåpet, men jag behöver rena handdukar.

Mebbe next week.

(Men tänk om det bara är en fiber av nåt slag som luktar? Bananbladsfyllningen i nåns ekologiska behå?)

Let me explain the enchantment of marriage

Makro said...

miu miu (skorna)

28 August 2008 15:01

Det lilla livet

Och här är mitt sovrum.

Jajajajaja. Och så har jag återigen ärat mitt genetiska arv och köpt en kackigt bronserad Louise XV-soffa på auktion. (För en struntsumma och felutsatt som Louis XVI.) Makro kräktes, but hey, jag var tvungen att lyssna till hans cooande med sin - återigen - tyske "vän" - som f ö frekventerar Kölnbordellen Pasha enligt what i've been told - över bluetoothen i bilen igår, och håret reste sig på armarna, lemme tell you. (OCH jag har intermittent sett honom knäa runt i en halv meter långa stålhättade Pradapjuck under de senaste två åren, vilket är ett slag över munnen utan någon som helst slags ömhet, fyi.) Vi var på väg till Staziöl där vi skulle hyra lastbil.
Jag ska ha den som kökssoffa (möbeln). Tyget är despicable, så jag måste kolla blommiga vintagebarkcloths på flea-bay.

Well, friends.

Okej, så skjut mig, men jag tror jag fattar vad Zandén och Gyllenhammar menar*. Men de kunde kanske lära sig ett och annat om retorik, och hur man inte framställer sin egen sak som vämjelig.
Och "ljumma korv och mos-samlag"? Makes you wanna go off anything involving genitalia - in any shape or form - forever.


*alltså inte en tillbakagång (?) till polariserade könsroller eller ett okejande av misshandel, utan att hela diskussionen måste vidgas, och att alla åsikter och upplevelser måste ges utrymme och lyssnas till, och inte automatiskt underkännas, även om de ter sig bisarra och går stick i stäv med vad som är pk.)

Völsungablod

Hur djupt gripna ni än är av mitt blottande av insecurities, tänker jag faktiskt också på annat. Senaste veckan, inte kinkwise utan för att det är intressant: GSA; Genetic Sexual Attraction, som kan uppstå när släktingar som inte vuxit upp tillsammans träffas i vuxen ålder och upplever ett plötsligt och överväldigande igenkännande.
Bortadopterade söner som träffar sina mödrar; systrar som möter bröder, eller systrar som möter systrar, ni fattar. De har - genom att de inte levt tillsammans i späd ålder - inte utsatts för den sk Westermarckeffekten (se även Äktenskap) och blir alltså kära och inleder relationer. Det här är vanligt men talas inte vidare mycket om, eftersom ämnet ofta blandas ihop med och genom sin natur tangerar non-consensual (och icke-vuxen) incestproblematik och sexuella övergrepp. Och ju mindre det talas om desto mer laddat och svårextricerat blir det för de inblandade.
Vilket - amongst alla donerade könsceller just nu - kan vara värt att tänka på.
Nästa vecka ska jag läsa Kathryn Harrisons självbiografiska The Kiss, som ju handlar om hur hon i tjugoårsåldern träffar och inleder ett sexuellt förhållande med sin biologiske far.
(Läser dessutom, helt haphazardly, Penelope Livelys Moon Tiger just nu - bror + syster - som jag f ö fick av en vän som gifte sig med en man half her size.)

Please God

Kära nån. Jag måste rycka upp mig, gå till en frisör, gymnastisera. Det känns som om alla jag möter genomskådar mig just nu; folket bakom mig i kön på Ica, människorna i min trappuppgång, och så kan vi inte ha det. Ett yttre i ordning är en brynja. Min är oduglig som skydd just nu, för många cracks och crevices att smita förbi genom: ojämna hårtoppar + ett allmänt urblekt appearance. I kombo med en stiff personlighet = inte så lyckat.
Jag ser oseriös ut. Vilket jag är, but i don't wanna look it.

Utan dig är jag inget

Boaters mintkaffe i munnen, Sunsilk Care and Repair i håret, Barnängens lila deo, Ldb Vitalizing Silk hudlotion. Softlan Vanilla and Orchid. Richard Yates till höger, Mary Gaitskill till vänster.
"My Mistress's Sparrow is Dead" snett bakom.
Vassa, blöta hårtoppar mot nyckelbenet.

Visuell Hibernal

Plötsligt är allt här beige. Hur hände det? Några få svarta inslag, annars är allt här som en rik medelålders persons garderob, eller som en cheapskate-take på en rik medelålders persons garderob. Taupe, beige, camel, nude, cognac - if you wanna speak Harper's - och Mulberrybrunt. Jag har inte hunnit sy kuddar eller klä om stuff än (jag har tyger tdf undanpackade; Sanderson från sextiotalet; Brunschwig & Fils; mödosamt ihopsamlade via auktioner och la violence conjugal), jag intalar mig att det är därför, inte för att mitt undermedvetna är så pinsamt obviöst. Och jag har stuff på lut, I'll have you know.

(Såklart kan jag inte.

Så no incriminations.)

Fur or no fur

Mitt huvud är förvridet. En pälsad Xoloitzcuintle har stulit min själ.
Det här är hur jag för mitt liv framåt; genom att leta hundvalpar.

Mönster

När jag var sjutton och hängde med några kompisar inne i stan, blev jag upplockad av en scout från en modellagentur; fick ett visitkort, ombads ringa, vilket jag gjorde, ombads dyka upp, vilket jag gjorde. Fick tid för en testplåtning, de behövde folk till Paris. Gick dit. Stod utanför porten med blodet rusande i öronen i några minuter, innan jag vände och gick därifrån. Fick ha kvar kakan. Slapp angsten ifall de bestämde sig för att jag inte skulle funka. En pojkvän jag hade senare; min första stora förälskelse - den förste jag hade sex med - tyckte att det var bra gjort; integritetsfullt. Han var fem år äldre. Men grejen var att jag avstod av feghet, inte av personlig övertygelse. Och hans attityd irriterade mig mer än min egen.
Jag har andra såna saker som jag, när jag tänker tillbaka på dem - jobb på ett snazz showroom i London; en månadslång vistelse i Kenya med en kvinna som adopterats av Samburu (fint för en vegetarian) - föreställer mig att jag hade gjort annorlunda om det varit idag. Men jag vet att det är nonsens. Man agerar som man gör för att man är den man är.

Och jag saknar dig, vet du.

Hundra Hail Marys

Jag var trött och grinig igår. Jag fattar att man måste titta noga. Typ på deras bank balance.

Skojar, va.

Jag fattar verkligen inte:

Ellen Degeneres. Och definitivt inte Ellen Degeneres och Portia de Rossi.
Jag begriper inte Ellens pulling power. Finns inget sexuellt över henne någonstans. Eller missar jag det? Hon är som en Mattel-docka av en blond collegekille i diverse trista suits. Och skämten är below Cosby, below Huset fullt, below Svensson, Svensson. Below allt.
Hon är en dead zone för mig; två andra dead zones är t ex en kompis bästa vän - kille, gift, förökad - och en väninnas man - gift, förökad. Det är så elusive, jag förundras varje gång; att någon faktiskt attraheras av dem. De har attraktiva moatjéer dessutom. Och de själva är inte fula, det är inte det, men de bara så...stumma. Personlighetsmässigt, rumpmässigt. Fast jag har kanske omvärderat en av dem lite på senare år. Han gjorde sig som förälder. (Även om vägen dit för mig fortfarande är höljd i dunkel, just att nån såg honom och tänkte "inside me, you.")

Jag skäms över att jag skriver det här, jag menar inte att de är motbjudande. Heck, jag har träffat plenty av motbjudande människor vars, eh, magnetism jag kan identifiera, utan vad jag menar är att jag inte kan se viljan i dem. Förstår ni?

Mes amis

Evelyn Hofer

Jag har just talat med en människa som jag var tvungen att mörka stuff för. Svarade otydligt, som om jag var efterbliven. Hon var brisk och effektiv och mycket trevlig samt extremt intresserad av min inkomst, som för närvarande är zilch. Annars har jag ägnat hela helgen åt what I do best - screwing - och ska fortsätta med det efter en lugnande kopp te. Jag har en möbel i tre paket att sätta ihop.

En sak till: hennes ögon. Ni vet hos vissa äldre kvinnor; de har böjt upp fransarna så mycket att det nästan ser ut som om det övre ögonlocket vänts ut och in? Så såg hennes ut. På en gång respektingivande och otherworldly. (Och hon hade accentuerat the freakishness med en grå rand on top.)

®

Hm.

How very apt

Och jag kan inte låta bli att undra, omgiven som jag är av spånskivor och the stench av impregneringsmedel, om det är så här det luktar om balsameringsvätska? Formaldehyd, eller hur? Associationerna, Ikea, associationerna.

Aldrig fucka upp

Jag sitter med en Stanleykniv i handen och är jävligt desperat. Medan de levande är ute och idkar ännu sommarljummet kvällshångel (jag låter mig inte luras; ser höstens rockskört bakom husknutarna, och senast idag, jag vet inte om ni såg det, men: kanterna på kastanjebladen, någon?) sitter jag amongst kartonger hemkörda av Box Delivery och ska montera.
Jag blev tilltalad av en av tunnelbanetwinsen idag på Ikea. (De märkliga systrarna i femtioårsåldern som alltid åkte linje 14 förra decenniet, jag har nämnt dem förut. ) Hon blev förvirrad av kaffeautomaten, och boy, jag förstod henne. Hennes naglar var rödlackade - avskavda - och fingrarna darrade. Redan bakifrån såg jag att hon oozade psykreform. Jag blev glad att se henne, jag har undrat över henne och systern (var de tog vägen).

Oavsett var alla människor idag helt overkliga, på det bästa av sätt. Varje ansikte, scuse the klyscha, men faktiskt, en film. Strömmen från Södra station när jag kom ut från parken, i had not thought death had undone so many. Jag skulle behöva måla dem, för jag orkar inte använda språket till det just nu.
Jag skulle behöva dansa fram dem (Butoh-style).
Om jag hade min scanner här, och inte at the old house, kunde jag skissa dem. Ska ta hit den och börja scanna. Jag har foton, you know, från Sovjet på femtiotalet och Island på tjugotalet och Sverige på åttiotalet.
Och när jag kom hem rastade en lång, rödhårig, stortuttad ung kvinna i kort svart klänning och höga klackar en fet cockerspaniel utanför mitt hus. Jag visste inte åt vilket håll jag skulle titta.

(I natt vaknade jag av röster från ambulanspersonal och poliser nedanför mitt sovrumsfönster, någon timme innan hade jag hört tonårsröster bråka längre bort och tänkt ringa polisen för att de lät så skärrade och arga, men slog sömnigt bort det eftersom jag fick en plötslig vision av min framtid som meddling gardinkäring; efteråt kunde jag inte somna om av samvetskval. Men ingen verkade vara allvarligt skadad; ambulanspersonalen verkade laidback och at ease och chitchattade med den kvinnliga polisen. Hoppas.)

Brutalism

På undersidan av min balkong lossnar putsen/betongen/cementen i stycken från armeringsjärnen och ramlar ner på balkongen och rabatterna nedanför. Känns tryggt och bra på Beirut-vis. Och det verkar som om bara min balkong av alla i huset är afficierad.

Eh,

inte Åre, utan...någon annanstans.

Dear diarrhoea,

är så jävla trött och frusen. Jag har borrhamrat och sågat och målat, hittat ett äpple med fasttejpade blommor på + lovenote utanför min dörr (inte till mig), fått ett mejl lydande du e fron bajsblöje afärn i min inbox från en muckig femåring, samt äcklats av den skeva nyhetsrapporteringen från konflikten i Ossetien. Seriously, plötsligt lyssnar alla på Bushregeringen?
Makro skickar bilder från tomma spökhotell i Åre som man kan hyra i en vecka för en struntsumma (alltså hela hotellet) och planerar för februari. Jag mumlar otydligheter till svar; februari är ett annat liv. Iza har köpt en snygg soffa i grönt ylle på Stadsmissionen och Alice anmält sig till en skrivarkurs, och jag är avis.
Plus att jag använder en ny ansiktskräm och känner mig kinda weary över att alla jag talar med börjar gnida sig i ansiktet efter ett tag för att torka bort inbillad shinyness.
Happy days. But hey, I touch peoples lives, I guess.

How lockande.

http://www.tradera.com/
Gammalt_tyg_fran_S_a_Annas_mentalsjukhus-auktion-70031289#pic

GDT söndag

Efter att ha

1. burit kartonger
   
2. slipat spackel
   
3. sorterat kläder
   

ska jag ikväll se Tom Kalins "Savage Grace" med Julianne Moore, om societetsfrun Barbara Baekeland som 1972 mördades av sin schizofrene homosexuelle son, bl a efter att ha försökt ändra hans läggning genom att ha sex med honom.

a croc of

Regnbågen ikväll var helt sinnes. Jag smög över till Iza i fem minuter, medan mina lakan centrifugerades, för en smygrökt cigarett i hennes turkosa badrum, men hon fastnade bara i fåtöljen bredvid kylskåpet och stirrade ut genom fönstret. "Ser du? Ser du regnbågen? Jag har aldrig sett en så vacker". Jag tittade i två sekunder, tillräckligt länge för att se att den slutade borta vid ditt hus.

Med det här menar jag ingenting,

jag tänker bara att det är sant.

"Xan Meo was on his way to realising that, after a while, marriage is a sibling relationship - marked by occasional, and rather regrettable, episodes of incest."

Martin Amis, Yellow Dog

Dessutom,

det här med OS-invigningen och musiken; jag fattar ingenting, jag känner inte igen Robert Wells här?

Och

"I kissed a girl" vore sufferable om Elton John eller, here we go again, Morrissey sjöng den.

Skit i regnet

Fredric Brandt fyller snart sextio.

Läs den här artikeln i NY Mag, hittad via en Perez-länk.
Notera Dr Fredric Brandt. Bildgoogla för utökad experience.
Kolla sen in den här bildserien från Chicago Tribune.
Bookmarka sist Faded Youth som är var Perez snor hälften av sina inlägg ifrån.
Och Katie Holmes jeans är årets kändis.

Skojar.

Richard Yates faktiskt.

18:39 har jag fortfarande

igångsättningssvårigheter.
Annat i livet: filttassarna under köksstolarna har åkt av och stolarna skrapar upp trägolvet. Mina strumpor har möbeltassar all over, jag ser ut som en förvirrad person i ett dagrum med enorma tryckavlastande och felplacerade liktornsplåster. (Vilket är en improvement.)
Jag beställer självhjälpsböcker på bokus, fastän jag jag verkligen inte borde. Catherine M och Georges Bataille.

Idag:

det här.
Vore inte min mimik obefintlig just nu skulle jag holler.

V-vägen Social Diary

Jag försöker finna mig tillrätta i min nya skurkroll, det går sådär.
Det spökar här. Nåt med elen. (Nåt med att jag ser...well, bakom varje lyktstolpe här nedanför.)
Innan mobilen ringer surrar min gamla radio, fastän den står på off, som en föraning. Fem sekunder innan varje samtal. Häromkvällen slogs datorn på. Tur att jag inte har några amalgamfyllningar.

Nåt vi talade

om förut.
Att i en bok bara skita i att knyta ihop nåt whatsoever utan bara skriva "Och sen dog de."
"Sen dog han."
"Sen dog hon". Mitt i en händelse, en sida kvar.

Jag läste ut

"Grotesque" av Natsuo Kirino och den var bisarr. På det där kulturella förbistringssättet, när man inte riktigt förstår personernas ageranden, när utropstecknen känns märkliga och folks umgänge ter sig på en gång gränslöst och distanserat. Som i japanska skräckisar. Och där en av mina fördomar om japaner - den nymfomana skolflickan som ideal - besannas.
Det regnar, jag har varit på Ikea. Och det finns saker jag önskar jag kunde säga.

Ingen skillnad

på self-inflicted wounds och andra.
All hurt.

Inte bara augusti.

En plötslig känsla i luften av att saker och ting är ändliga.
Jag packar upp mammas silver. Det har inte använts sen pappa dog.
Nu insisterar hon på att det måste användas dagligen, att jag måste använda det dagligen.
Besticken känns för tunga för ikealådorna. De måste putsas.
Min mamma är världens snällaste och jag känner mig orolig.

1 a)

This picture is great because she has all her makeup on and she just doesn’t look dead even though she is.