E är ute och promenerar (i sin urtvättade blottarrock från Acne som han älskar och jag är mer ljum inför), vilket verkligen behövdes eftersom han strax innan hade låst mig ute på balkongen. Upprinnelsen: jag respotifierade nån gnällig gammal Dive-låt mot "Halo". Han blev ursinnig. Eller well, så ursinnig som nån som rör sig som en silverbackhanne (en utmärglad en, i jympabyxor) pga diskbråck kan bli. Dvs gjorde en stel framåtrörelse som jag tolkade som ursinne.
Vi bor ihop. Han hyr ut sin etta och vi grälar varje dag.
Jag har klippt av mig håret och färgat det blont. En rudimentär artificiell approximation av blont.
